At Femman.

Idag har jag bytt arbetsplats, Sisters i Femman. Har inte varit här på månader men det känns otroligt kul att vara tillbaka, lite mindre kunder men desto mer möjligheter att verkligen hjälpa dem som finns. Emelie jobbar i grannbutiken (ungefär) också, det är nästan så att man kan vinka till varandra. Förmiddagen har gått bra, haft en hel del roliga kunder som man bara ÄLSKAR att hjälpa. Har dessutom hunnit byta min svarta väska som gått sönder två gånger, till en annan läcker väska. Jag är helt tokig i den nya. Men nej, ingen bild kommer. Jag är inte den typen, no offense. Slutar iallafall runt sju/halv åtta ikväll, därefter blir det till att åka hem och städa så att det är fint inför mitt besök till helgen.

Åter till arbetet, lunchen är slut.

Remind me.

lycka.

Hemtrevligt och så.

Efter jobbet idag (slutade kl.17) satte jag mig på bussen till Ikea. Ringde mamma och fick tips på en rad olika saker som är bra att ha i ett hem. 900 kr fattigare kom jag hem med många fina och användbara saker. Nu hänger det, hör och häpna, SVARTA gardiner i mina köksfönster. Till min stora förvåning passar dem alldeles utmärkt där. Köpte även en stor svart lampa att ha i fönstret. Dessuom har jag nu fyllt mina köksskåp med tallrikar (svarta), bestick, skärbrädor mm. Jag är riktigt nöjd! Nu känns min lägenhet som ett hem. Mitt hem. Med min egna personliga touch. Men nu såhär några timmar efter allt donande skriker kroppen efter sömn.

Till sist. Idag har min hjärna arbetat febrilt. Har kanske något att berätta, snart. Men inte än. Om det nu blir så. Avskyr att komma till the edge. Att fatta det där slutgiltiga. Och som jag sa till Hampus idag, ”kan ingen annan bestämma över mitt liv just nu?” Hans svar var: ”Rösta på Mona Sahlin då”. Då skrattade jag högt. Vilken ljuspunkt i tillvaron. Aldrig i mitt liv att jag skulle rösta på henne. Nej, då är jag faktiskt glad över att jag själv får fatta mina beslut, trots att dem kan vara de mest jobbiga beslut i världen att ta ibland.

Nog om detta. Måste sova nu, jobbar 10-19 imorgon, därefter mys hos Sara i Biskop. Godnatt.

Att bo ensam.

Här följer mina för/nackdelar vad gällande att flytta hemifrån.

 Nackdelar

1. Inga mer hemgjorda köttbullar och kokt potatis. Knappt någon hemlagad mat överhuvudtaget. Vad lever man på nu istället? Yoghurt? Undra hur länge man klarar sig?

2. Vem tänkte på att man faktiskt behöver en dammsugare, rengöringsmedel och disktrasor när man drömde om att få flytta hemifrån? NOT me. Och det är ju inte direkt så att man har lust att lägga ut tusentals kronor på nåt som endast samlar upp lite damm. Hey, jag vill ju köpa annat! Som den snygga jackan på jobbet…

3. När man är på prathumör klockan 00.00 på natten, vem pratar man med då? Man kan inte ringa mamma, för hon sover nog då. Självklart kan man ringa brudarna, men klockan tolv känns fortfarande försent. Det är nog då man behöver en pojkvän, någon man alltid kan prata med. Tills dess, pratar jag för mig själv.

 

Fördelar

1. Jag gör precis som jag vill. Med ALLT!

2. Jag kan lämna min lägenhet i kaos, ingen kan komma in och klaga. I got the key.  

3. Allt får ta sin tid. Städningen, sminkningen, matlagningen (som för tillfället inte existerar) and you name it. Vill jag stressa, så gör jag det. Vill jag ta tio år på mig, då tar jag det. Det får bli i min takt, på mitt sätt.

”650 000 svenskar nära alkoholism”

Så lyder en stor rubrik i dagens Metro. Tragiskt men sant! Alkoholkonsumtionen har ökat dramatiskt under den senaste tioårsperioden och det har inte blivit lättare att hålla en restriktiv alkoholpolitik sedan inträdet i den europeiska unionen. Socialdemokraternas integrerade alkoholpolitik har misslyckats i det svenska samhället. Enligt Statens folkhälsoinstitut missbrukar ungefär 5 procent av alla på landets arbetsplatser alkohol, vilket innebär att ungefär 650 000 personer riskerar att bli alkoholister. Nu borde vi se sanningen i vitögat, det är nära nu. Sverige behöver en restriktivare alkoholpolitik.

Men jag ser ett hopp. Det är fyra år sedan som den statliga alkoholinförselutredningen föreslog att spritskatten skulle sänkas med 40 procent. Idiotiskt! Sveriges undantag från EU:s införselkvoter hade upphört och man började släpa in sprit från utlandet samt att Systembolagets försäljning minskade. Att sänka spritskatten skulle då vara sättet för att kunna stoppa denna nya trend. Men eftersom Socialdemokraternas politik inte gick igenom (tack och lov för det) hände ingenting. Idag, fyra år senare visar det sig att cirka 40 procent av svenskarna tycker att lagförslaget om sänkt alkoholskatt var dåligt. 35 procent tycker att det var bra. Men vi har svenskarna på den rätta sidan. Dock visar inte konsumtionen på detta. Vilket är något vi måste ta ett krafttag emot. I en undersökning visar det att år 2004 var det 23 procent som tyckte att svenskarnas alkoholkonsumtion var mycket oroande, idag har den siffran minskat till endast 17 procent. Man ser alltså inte på problemet med lika stort allvar idag som för några år sedan. Regeringen måste därför stå fast vid att inte rubba på alkoholskatten. Och vi i kristdemokraterna har ett stort ansvar för att se till så att detta efterföljs. Det är vi som ska stå upp för den restriktiva alkoholpolitiken. Och vi bör göra det med stolthet!

Coldplay 17/9-08

 

     

      

 

Ärligt. Konserten med Coldplay är något av det bästa jag varit med om. Oslagbart. Mäktigt. Och ja, faktiskt känslosamt. Dem gjorde det så bra. Perfekt. Redan i andra låten var Globen på topp då ”Clocks” mynnar ut i ett ”Stockhooolm”. Chris Martin studsar omkring på scenen, inger frihet. Som dessutom är lite av ett tema på den senaste skivan Viva la vida. Alla låtarna var så bra att man skulle kunna be Chris köra repeat på dem tusen gånger om. Men den personliga favoriten är nog och kommer alltid att förbli, ”Fix you”.

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can’t replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Då var jag ett med låten. Då ville jag bara gråta, som jag alltid gör. Men bara för att det var så bra. Johanna och jag uppfyllde vår gemensamma dröm i onsdags. Vi var lyckliga. Tänk att musik kan göra en så lycklig? Märkligt egentligen. Men musiken är sammankopplad med minnen som betyder mycket. Det är därför man blir så glad.

 

Det bästa

1. Oslagbara, ”Fix you”

2. Chris Martins solospel till ”The Hardest part”. Jag blev som förtrollad.

3. Det självlysande konfettiregnet över arenan

3. Johannas och mina tonårsskrik

4. Avslutningen med ”Yellow”

5. Chris Martins lovord om att Stockholms publiken sjunger bättre än alla andra

 

Till sist.

They were sitting
They were sitting in the strawberry swing
Every moment was so precious

På plats i Stockholm!

Efter en mycket tidig morgon är jag nu på plats i Stockholm. Ska strax bege mig till ett café för lite pluggande och inväntan av Johanna som kommer strax efter lunch. Ikväll blir det Coldplay och förmodligen mitt bästa konsertbesök någonsin. Idag går en dröm i uppfyllelse.

Uppdatering!

Klicka in på kollage för en uppdatering!

Jag erkänner!

Jag vill erkänna en synd. Jag har under de senaste månaderna varit en miljöbov. Jag har flygit inrikes. Av två anledningar, det är billigare än tåget och det går fortare. Som student och halvtidsarbetare räcker helt enkelt inte pengarna till att lägga tusentals kronor (som det faktiskt kostar) på tågresor. DÄRFÖR behöver Sverige satsa på järnvägarna. Jag vill inte längre tvingas till att vara en miljöbov! KDU vill att det ska gå fler tåg på de svenska rälsarna och att de ska kunna gå fortare. No more Intercity i slow motion. Dessutom måste priserna sänkas för att ungdomar som jag ska kunna ha råd att välja det rätta miljöalternativet.

 

Det måste helt enkelt vara lätt att kunna välja rätt.

Etikera oss rätt!

Som jag tidigare skrev var jag under helgen i Stockholm på KDU möte, kickoff och ordföranderåd. Under det sistnämnda utbröt en mycket viktig och känsloladdad diskussion. Det nya fördjupningsmaterialets rubrik diskuterades, KDU – det borgerliga ungdomsförbundet.

 Jag motsatte mig detta starkt. Varför?

1. 100 % av förbundet kan ställa sig bakom det kristdemokratiska ungdomsförbundet, men alla kan INTE ställa sig bakom det borgerliga. Det skulle vara provokativt och alla skulle inte känna sig representerade.

2. Borgerlig betyder icke-socialist eller medelklass. KDU är ett ungdomsförbund som står upp för alla klasser, inte minst de svagaste. Därför bör vi inte skylta med något annat som kan få människor att placera in förbundet i ett fack som inte kan ge vår politik rättvisa. Jag tycker att den kristdemokratiska politiken med dess innehåll talar tillräckligt bra för sig själv.   

Självklart finns det även en hel del ideologiska aspekter kring detta, vilket jag hoppas kunna ta upp i ett senare inlägg. Klockan halv två på natten bör man nog akta sig för att påbörja något av det djupare slaget.  

 

Godnatt.